Att hitta ur en andlig kris/spiritual emergency 

En andlig kris eller spiritual emergency kan beskrivas som ett tillstånd utlöst av andlig erfarenhet som individen har svårt att hantera inom ramen för sin nuvarande identitet. För få seriösa ansatser har gjorts för att försöka förstå och lindra tillståndet från vårt moderna samhälle. Traditionell terapi och psykofarmaka kan naturligtvis hjälpa, men inte för alla och inte hela vägen. Podmakaren Patrik Stigsson hjälper till att belysa problemet i podden magiskt tänkande. Podden utforskar paranormala fenomen och den större verkligheten med hjälp av olika gäster. I det senaste avsnittet deltog Lena Brolin med sina erfarenheter. I Lenas fall var den andliga krisen sammanflätad med den psykiatriska diagnosen bipolär sjukdom. Hennes upplevelse är att vården inte fullt ut kunnat förstå vad hon gått igenom. Lyssna här om du vill höra hennes berättelse.

Om du själv befinner dig i ett andligt kristillstånd/djupare form av existentiell ångest är det såklart viktigt att reda ut om det faktiskt finns en psykiatrisk aspekt som behöver behandling med psykofarmaka, eller en mental aspekt som kan hjälpas med KBT/ACT eller en känslomässig aspekt som kan bearbetas med psykodynamisk terapi eller liknande. Ofta är mänskligt lidande mångfacetterat, andra gånger är det inte inte. Allt lidande har inte en själslig aspekt, så det är lika viktigt att ibland INTE leta efter andliga förklaringar, som det är ATT leta efter andliga förklaringar i andra fall. Dylika "nivåmisstag" är vanligt inom både traditionell terapi och alternativ terapi - att till exempel missta mentala problem för andliga, eller andliga problem för känslomässiga (vill du förstå mer om nivåmisstag är Stephen H. Wolinskys bok Kvantpsykologi bra läsning). Det är även viktigt att förstå att en händelse som för en person utlöser en andlig kris, inte behöver göra det för någon annan. Krisen uppstår eftersom individen saknar beredskap för att förstå/hantera/härbärgera upplevelsen inom ramen för tidigare erfarenheter. Vägen ur krisen handlar därför om att nå ökad insikt om sig själv. 

Rädslan för att potentiellt hamna i ett andligt kristillstånd gör att del undviker sin andlighet. Jag möter till exempel personer som är rädda för att bli "galna" om de utforskar vissa upplevelser. Ett tröstande ord till dig som känner så är att om man oroar sig för att bli galen så är det ett bra tecken på att man inte är det. Andlighet som leder till "galenskap" handlar nämligen om att gränsen mellan andligt, mentalt och känslomässigt inte lägre kan skiljas åt inom individen -  nivåerna så att säga imploderar eller brakar samman.  Individen förlorar förmågan att viljemässigt orientera sig mellan olika nivåer och översvämmas av kaotiska intryck/hallucinationer.  För den som tappat gränserna så finns ingen fråga längre, utan den hallucinatoriska verkligheten exkluderar möjligheten till ifrågasättande. Arketypiskt och mytologisk innehåll från själen kommer till uttryck i personens föreställningar på ett sätt som gör det omöjlig att ha ett fungerande arbets- och privatliv. Den andliga krisen har då blivit destruktiv och något mer än en andlig kris, varför hjälp sannolikt behövs på flera plan.

En andlig kris av det sunda slaget är en positiv knuff mot ökad mognad, även om det känns oöverstigligt just under krisen. Att hitta ut på andra sidan handlar ytterst om självkännedom,  eller "känn dig själv", som oraklet i Delfi skulle ha sagt. Att lära känna sig själv är ett ensamt arbete. Frestelsen att vända sig utåt till gurus och mästare är därför ofta stor, men svaret måste hittas i dig själv om det ska vara hållbart. Där med inte sagt att frigörelse/transcendens/frälsning osv inte kan hittas genom religionen, men det viktiga är att inte ta någon annans sanning för din egen utan att först ha prövat den själv. Detta är till exempel ett viktigt budskap i buddhismen - visdom nås genom egen kontemplation. Många mystiska religiösa inriktningar har en liknande hållning och uppmanar till att inte fastna i endera formen av Gud eller det gudomliga. Den muslimska sufikern Jalal al-din Rumi uttrycker det så här "Jag letade efter Gud men fann bara mig själv. Jag letade efter mig själv men fann bara Gud." I kontemplation kommer det att kunna träda fram religiösa eller mytologiska symboler som kan bli en hjälp i självkännedomen. Vilka dessa symboler är beror på Dig, inga är i sig rätt eller fel.

Men måste man var helt ensam? Nej! För att lindra en andlig kris behövs både stöttande inre och yttre strukturer. De inre strukturerna handlar till exempel om förmågan att reflektera över upplevelserna och upprätthålla viss distans till lidandet. De yttre strukturerna handlar om stöttande människor runt om kring dig, att ha bra förutsättningar på arbetet och hemma för att orka jonglera med ett själsligt lidande samtidigt som livet ska pågå som vanligt. Att ta hjälp av tekniker kan handla om att lära sig olika meditationstekniker, healing etc. För den som är religiös och ansluten till ett trossamfund kan en präst eller likande finnas som stöd, i synnerhet om denne haft liknande erfarenheter. En viktig nyckel till läkande är att förstå att även om man är ensam när man möter sig själv, så är man inte ensam i det större perspektivet. Eftersom vi alla är ensamma, är egentligen ingen ensam.
-----------------------------
Du kanske även vill läsa om kundaliniresning och kundalinisyndrom.

© Angelas Aylward. Citera gärna, men uppge källan.
Nödvändig disclaimer:
Spirituell terminologi är metaforisk och symbolisk till sin natur. För eventuella missuppfattningar eller felaktigheter ansvaras ej. Gör aldrig någonting mot din vilja. Är du sjuk konsultera en läkare.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln