Kan man förlora en bit av själen?

Har människan en själ och kan man i så fall tappa kontakten med den? Detta är en fråga som ställts under tusentals år och det finns tusentals tolkningar eller svar. I shamansk healing finns till exempel idén om att själsbitar kan gå förlorade i samband med ett trauma. Konsekvensen är att personen i någon mening blir sjuk, dysfunktionell eller främmande inför sig själv. Hur kan vi se på det ur ett reiki perspektiv? Det är ogörligt att på analytisk väg försöka definiera vad själen är, så det kommer jag inte att försöka göra. Vad som där emot går att konstatera är att vi i vårt språk har ett behov av att referera till något som vi kallar för själ, för att fånga in fenomen där andra ord inte räcker till. Vi har uttryck som att själen sjunger, jobbet är själsdödande, samtalet var själavårdande, det är viktig med själslig hälsa, musiken var själfull etc. Vi har även satser som indirekt syftar på själen; ”en del av mig dog” och ”jag har tappat kontakten med mig själv”. Allt detta pekar mot en dimension av vad det innebär att vara människa som existerar i en poetisk/spirituell dimension av tillvaron.

Personligen uppfattar jag själen som ett andligt kraftfält i människan som står i kontakt anden/Gud/livskraften och andra medvetanden, bortom tid och rum. Detta andliga kraftfält kan bara vårt genuina själv har tillgång till. Ju mer du är den som är genuint Du, desto tydligare kontakt har Du med detta kraftfält. De flesta människor har en eller annan blind fläck eller självbedrägerier och såklart finns det ändå en stark koppling till själen. Men ju mer någon snärjer in sig i egots irrgångar, desto svagare blir kontakten. Människor som till och med har utvecklat ett så kallat ”falskt själv” (t ex narcissister och psykopater) tappar kontakten med kraftfältet/själen. Kontakten är inte helt borttappad utan finns latent, relaterad till den genuina person som existerar under ytan på narcissisten/psykopaten. Om vi som reikiterapeuter vill få kontakt med den personens själ måste vi därför hitta personen energimässigt där kontakten med själen gick förlorad, dvs den ålder då personlighetsstörningen inträffade och det falska självet skapades.

Shamansk healing innebär att ”hämta tillbaka” förlorade själsbitar genom att resa på astralplanet/känsloplanet och reparera det känslominne som representerar den "bit" som förlorats. Som Reikiterapeut kan man på liknande vis identifiera när ett trauma behöver läkas och energi förlösas. En empat kan även få en känsla av om en person står i nära kontakt med sin själ eller ej. I min tolkning handlar det dock inte om att "hämta tillbaka" en förlorad bit av själen, utan om att frisätta stelnad energi så att det skapas en starkare vibration i det trådar som förbinder själen med våra övriga subtila kroppar. Resultatet är att personen blir mer sig själv, utan blockeringar. Det i sin tur medför att en svag eller ”genomskinlig” själskontakt blir kraftig, vibrerande och färgsprakande igen. Andlig utveckling handlar om just detta - att närma sig kärnan av sin essens.

........................................
Själen kallas ibland för "vårt högre jag" eller "kausalkropp" och räknas till en av våra subtila kroppar, läs mer.   
Du kanske även vill läsa om andligt växande med reiki.

© Angela Aylward. Citera gärna, men uppge källan.
Nödvändig disclaimer:
Spirituell terminologi är metaforisk och symbolisk till sin natur. För eventuella missuppfattningar eller felaktigheter ansvaras ej. Gör aldrig någonting mot din vilja. Är du sjuk konsultera en läkare.